´

Kanske borde jag byta låt. Men kan inte låta bli att lyssna. Även om den får mig att bli deprimerad så är den bra. Väldigt bra. Fan den sätter verkligen igång tanke snurran. Den får mig att åka tillbaka en bit. Fan jag som kommit så långt. Fan. Jag vet till hundra att det är dags att byta låt nu. Jag menar nu. Annars kommer fan tårarna. Jag vill fan inte vara en lipsill. Fast det är jag ju typ redan. Fast när det är annat folk med så dampar jag. Fan vad jag är jobbig. Jag känner mig värdelös. Fan. Låg profil var det. Oh yeah. Ja men visst det klarar jag galant. Tummen upp för mig föfan. You are not there. Fuck off and die. Jag leker med mina egna kännslor. Åh hur fan orkar jag. Hur fan orkar jag med mig själv överhuvudtaget? Hur fan orkar alla andra med mig? Shiiit. Jag måste verkligen hitta fel i allt. Bli avundsjuk på alla andra för att dom har något jag saknar. Jag önska att du kunde hoppa in i någon annans kropp och se. Se det alla andra ser. Det som får mig att bli osäker. Jag bygger upp en mur och hoppas att allt är som det ska. Sen får man alla blickar, alla blickar som säger shit nått är ju fel. Så fort du vänder ryggen till så frågar alla. Snälla jag orkar inte försvara dig. Kan inte du försvara dig själv! Jag orkar inte, jag vet ju inte ens själv. Vad ska jag säga? Ska jag sitta där och ljuga? Omg snälla kan du inte bara vara där och säga själv hur det ligger till. Fan. Muren rivs ju ner varje gång någon frågar mig. Jag blir ju osäker och vill bara kasta mig i dina armar och visa allt är som det ska. Det är du och jag. Är det så? Folk frågar sånt som jag inte tänkt på, alla säger påståenden som jag inte lagt märke till. Men allt detta får mig att tänka. Kanske är allt mitt fel. Förlåt isf. Jag vill bara vara parfekt. Men desto mer jag försöker desto mer blir det bara fel. Fan vad jag känner mig värdelös. Önskar, önskar så det gör ont. Fan kan du inte bara vara här nu och säga god natt. Så kan jag sova. Sova lungt brevid dig...