´

...sista dagen på lovet. Gud vad tiden går fort (när man har kul.) Och även när man har mindre kul. Och på tal om att tiden går fort så har det faktiskt gått 9 månader sen Tobias lämnade oss. Tiden läker faktiskt sår. Olika fort från person till person. Vissa kanske har bättre läkkött än andra. Jag är nog en sån som det tar tid för. Och tid är nånting vi har. Eller inte länge till.

Iaf inte klass 9a. Även där har tiden gått fort. Jag minns fortfarande dagarna då man började skolan. När man alltid ville ha sin mamma eller pappa med så man kunde hålla någons hand. Men med tiden har vi alla blivit större. Alla vi i klassen har haft en underbar tid tillsammans. Men snart är allt slut. Både tråkigt och skönt. Skönt att kunna gå vidare och skaffa nya kontakter och bara komma här ifrån.

Men det är inte bara klassen man ska bryta sig ifrån. Även sina närmsta vänner. Dom man träffat varje dag i 10 år. Man ska liksom lämna allt som man alltid kallat sin trygghet. Läskigt men ändå spännande. Sen sa jassan tänk om det här är vår sista sommar tillsammans. Och ja. Antagligen är det vår sista sommar. Vi kommer skaffa nya vänner nya umgängen. Inget kommer vara sig likt längre. Därför vill jag minnas det här året som ett av mina bästa. 

Pussen