´

Panik. Det är nånting jag drabbas av hela tiden. Jag känner att jag verkligen inte har läget under kontroll. Allting bara rinner mellan fingrarna på mig. Tiden bara försvinner. Ett ögonblick. Som nu. Jag började skriva små ord och nu är tiden redan ute. Jag måste sova nu. Annars kommer jag vara död imorgon. Åh jag får verkligen panik. Tiden finns ju inte ens. Plugga hela tiden. Hinner egentligen inte ens träna. Men jag vill. Jag MÅSTE. Vill vara med Simon. Hinner inte. Tiden finns inte. Jag börjar fan nästan gråta. Prestations ångest kallas det. Ändå är jag så jävla lat. Åh sjukt mig :(((

Trött hela tiden. Kan sova hur länge som helst. Spelar ingen roll vilken tid jag vaknar eller går och lägger mig. Åh orkar inte mer. GOD NATT.