´

gaaah. Jag blir tokig vet inte vad jag ska ta mig till. Är det någon där ute som känner likdant? Jag skulle kunna slita av mig håret. Har ingenting att klaga på. Allt e bra nu. Ändå måste jag ha mina cp stunder. Klart jag har saker som får mig att tappa greppet någolunda. När jag väl tänker efter är det rätt mkt. Men det skiter sig samman. För det mesta är små saker. Eller aa jag vet inte, det är det ju såklart inte. Men de får bara inte plats i mitt huvud längre. Det är så klart super skönt. Super skönt att jag inte hinner tänka på allt som är dåligt. Men jag känner bara att jag fått ett strot CAREFACE. Liksom som om jag inte bryr mig om nånting längre. Orkar inte sakna. Orkar inte hoppas. Orkar inte tro. Orkar helt enkelt inte. Antagligen lika bra. För det ända lätta är att lee. Jag ler. Ni får mig le. Haha det är bara det att jag får lite damp ryck då å då. Men det får väl alla? Alla har väl sina dåliga dagar? Inget är som förut. Allt är såååå mkt bättre! Man får ta varje dag för sig. Jag är stolt över mig själv.